Vet ni, jag har känt mig så lycklig de senaste dagarna. Känt en sånn tacksamhet. Dels över att Elsie klarade sig så pass bra men även över där jag är just nu i livet. En fantastisk sambo och våra två tjejer. Vill stanna tiden nu. Samtidigt pratar vi en del om framtiden. Men framtiden kommer att komma. Det är ett som är säkert. Men denna stund i livet kommer aldrig komma tillbaka.
Jag gruvade mig en hel del inför att bli tvåbarnsmamma. Och det två första veckorna var jobbiga för mig mentalt. ( förmodligen mycket hormoner;). Men nu känns det som det mest naturliga att ta hand om dessa två små gryn. Tycker det går väldigt bra om dagarna. Och det är inte alls så som jag blivit uppskrämd med. Tvåbarnschocken har lagt sig. Visst det är kaos ibland. Det hade jag räknat med. Men kaos är övergående. Kommer förmodligen komma massa massa jobbiga situationer framöver. Men jag tvivlar inte på våran förmåga att hantera dem. Det gäller att vara ett stadigt team. Det tror jag är det absolut viktigaste om man ska klara småbarnsåren. Och jag känner att vi är det nu.
Sen är det ju okej att tappa tålamodet ibland. Annars vore man ju omänsklig. Vi har en väldigt bestämd och orädd 2åring här hemma. Men världens charmigaste. Hon testar varenda gräns som finns emellanåt. Att vara pedagogisk är en riktig utmaning . Så ja, det förekommer en hel del mutor här hemma;) Iallafall från min sida.
Det är inte lätt och det är inte perfekt. Men det blir förmodligen människor av våra barn med ♡
