Vi var ute i Johans stuga i ekorrsjö och fiskade och fikade. Belle älskar att vara ute. 

Elsie är fortfarande lite förkyld. Man märker det irriterar henne. Hon vill helst sitta fast vid mig så sjalen används flitigt. Det är fortfarande en hel slem i munnen och näsan. Vi har bara fått order att hålla koll på andningen. Och det känns som ett stort ansvar som vilar på ens axlar. Jag kollar hela tiden att hon andas med magen och inte med övre delen av brösten. Räknar andetag per minut. Kollar så inte näsvingarna vidgas. Kollar att fötter och händer inte känns kalla. För det är ungefär det man kan se på om hon får dålig syresättning. 

I en veckas tid har hon också skrikit mycket på kvällarna. Vet inte om det beror på förkylningen eller om hon har fått någon slags kolik. Vi ska som tur var på BVC imorgon och det känns skönt att få prata med någon som kanske kan ge lite mer råd och tips. Vi utesluter ju inte att hon har fått kolik. 

Annars är ju Elsie världens lugnaste bebis ( om man bortser från dom två timmarna på kvällen). Hon sover hela nätterna i princip och gör annars inte så mycket ljud ifrån sig. Men efter klockan 18 på kvällen är det som någon trycker på en knapp och då drar det igång. Men som sagt, hon har även varit förkyld under denna period och då kan magen bli lite krånglig. 

Jag längtar såå tills detta är över. Gör så ont i en att se henne vara ledsen. Hon har verkligen inte haft en lätt start i livet. 

Jag är glad att ha Johan vid min sida när jag brister emellanåt. Han är verkligen lugnet själv och får mig att inse att det kunde varit värre, att det kommer gå över snart, att vi måste bara hålla ut en stund till. Och att det finns ju mycket postitivt att vi kan fokusera på. Det märks att han är en lagspelare för han peppar mig hela tiden.. han säger att jag är vacker även när jag är som mest ledsen och orolig (när man själv känner sig som sitt minst vackraste jag;) Det är fint.... Det här fixar vi!