Godmorgon! Här steg vi upp vid 07. Då var både Belle och Elsie vaken.
Elsie sover fortfarande bra på natten. Vi amma en gång nån gång där på natten.
Hon har ju inga direkta sovrutiner än. Hon får sova och äta när hon behagar.
Men jag börjar märka ett visst mönster under dagarna.
Oftast vaknar vi klockan 07. Då är hon vaken 1-1,5 timme. Sedan är hon trött igen. Så då får hon åka upp i sjalen och där sover hon kanske 1 timme innan hon vill vakna och äta igen. Vid 10-11 är hon trött igen och då brukar hon behöva sova ett längre pass. Typ 2-3 timmar. Det är inte alltid det funkar (beroende på vad vi gör). När hon vaknar igen på em behöver hon äta och sedan sover hon en timme här och där fram tills 19.30-21. Då brukar vi gå och lägga oss.
Vi samsover än men vi ska väl försöka få henne att sova själv i spjälsängen/babynestet. Vet ju att det finns risker med att samsova men samtidigt har jag så svårt att begripa hur man ska få ett spädbarn som är såå närhetsberoende att sova själv. Jag tror hon sover bra på natten för att hon sover brevid mig. Hon kanske vaknar fler gånger än vad jag vet av.. men när hon känner min lukt och värme så somnar hon om igen. Men jag vet inte.
Med Belle lyckades vi få henne att sova själv tidigt. Fast... Vi har ju inte testat med Elsie än😂 Hon kanske sover bra själv också.
Märker såhär med andra barnet att man blir lite "lat". Man gör det som är smidigast och bekvämast för en. Och det har varit att ha henne brevid mig.
Nåväl det löser sig senare.....
Elsie är egentligen fortfarande lite snorig och har varit det sen hon insjuknade i RS.
Men hon är pigg och glad och för tillfället en väldigt nöjd bebis.
Jag är fortfarande lite nojig och tittar till henne ofta när hon sover. Såhär i efterhand hade vi kanske skaffat en andningslarm men det var inget jag tänkte på när vi var mitt upp i den värsta tiden.
Jag kan fortfarande få lite ångest när jag tänker på dagarna i Umeå och när hon var som sjukast. Tänker mycket på "ifall vi inte hade åkt in med henne"... även fast jag inte ska.. vi hade extremt otur att hennes RS gick så långt. Frågade på barn 4 om hur många fall dom har i veckan. Endast 1 fall per vecka som hamnar på intensivvården på NEO. Och NUS har ju ett väldigt stort upptagningsområde.
Men snart har jag bearbetat denna händelse klart. Livet går vidare. Även om jag kan till viss del känna mig lite "snuvad" på första bebistiden. Men som sagt... Det är en del av livet att gå igenom jobbiga händelser. Vi kommer aldrig komma undan!