Hitills har allt flytit på bra och tyckt jag haft både KOLL och TID. Men nu har postnord strulat med inbjudningskorten och nu börjar stressen pumpa i ådrorna. Jag och Johan är verkligen inga perfektionister och lever mer efter mottot "äsch, det blir bra sådär.. " så bröllopet skulle inte känns som OSS om allt var perfekt in i det minsta detalj. Så jag får ha det i åtanke när nerverna och stressen börjar eskalera.
Annars har vi lite annat på gång och livet känns väldigt spännande! Kanske blir det ingenting av det hela eller så kommer allt hända på en gång! Men det är ju det som är så spännande med livet...
Förlitar mig på ödet och det som är menat att hända, händer. Ursäkta min mystiska formulering. Gillar inte själv när folk lämnar värsta cliff hangern, men ja.. så är det just nu;)