Vi har varit i Ekorrsjö hela helgen. Barnen har lekt och härjat med sina kusiner. Vi har varit ute väldigt mycket. Fiskat, solat, fikat, ätit, åkt skridskor, pulka och dessutom har Belle testat slalom för första gången. I dessa tider vill man ju inte vara ute och flänga så mycket så det är ju tacksamt med stugorna ute i skogen vi kan åka till.

Det klart man påverkas av det som händer just nu. Kanske inte bara att bli sjuk själv, utan vad som händer och kommer hända med samhället. Tror alla bär på sin oro. 

Jag kan själv känna en liten oro av att vara gravid och förlossningen närmar sig med stormsteg. Kommer vården vara överbelastad ifall det händer något med mig eller bebisen? Kommer Johan kunna vara med på förlossningen? Jag har läst att vissa län har hårda restriktioner om partnern skulle visa ett minsta lilla förkylningssymptom. Johan kanske inte får följa med på BB. 

Tänk om jag skulle få viruset och ska föda? 

Företaget, det kommer säkerligen märkas framöver att folk bokar mindre tider, avbokar tider. Det är ju vårat levebröd. Hur ska det gå? 

Hur länge kommer det hålla i sig? Så mycket funderingar och det är ju svårt att lösa problem när man inte än vet omfattningen av dom. 

Det lägger sig lite som en mörk skugga över den glädje och förväntan jag vill känna över den här graviditeten. 

Det är sånna här gånger jag är glad man har gått terapi och KBT vid flera tillfällen i livet och lärt mig hur jag ska hantera oro!!!! Den får finnas brevid mig, inte över mig. Den går inte att jobba bort men jag får acceptera att den finns där. 

Så kontentan av det hela, japp det är inte kul jämt, men livet rullar på och allt löser sig till slut.