Se stor hon blivit. 1 år och 4 månader är hon snart. 

I lördags hade vi överaskningskalas för min vän Maria. Det var så himla kul. Första gången vi hade barnvakt sen Bianca föddes. Första gången under den här pandemin som man får gå på en riktig fest. 

SYND bara jag fått magkatarr. För ett par veckor sen brakade magen totalt ihop så jag fick uppsöka vård. Och trots medicinering känner jag av det lite grann emellanåt. 

Det har varit ett litet wakeupcall för mig. 

Underliggande oro, ångest som bubblade upp. Och en del beslut har blivit tvungna tas. Återkommer kanske senare om det.

Men det börjar kännas bättre. Det där gråa disande molnet har börjat lätta.

Fan att man ska vara född med hundratusen känslospröt. Önskar ibland man vore som folk som bara kan släppa saker, inte tänka så mycket. 

Min högkänslighet ställer till så mycket besvär ibland.  Som tillexempel magkatarr😅

Och Balder växer så det knakar. Jag går och väntar på att han ska balla ur totalt och bli en odräglig valp. Men det verkar han inte bli.

Lite småbusig absolut, men ändå så lugn. 

Han känns så trygg på något vis. Bra temperament. Trodde inte jag skulle fästa mig så mycket vid han. Men jag föll visst dit. 

Är så himla fint att se han med barnen. Han blev perfekt hemma hos oss. 

Det jag ser mest framemot är han blir större så han orkar gå längre promenader. Jag gillar att vara ute och gå med honom. Och jag tror det också gör MIG gott. 

Just nu tar vi oss en runda runt silvervägen. Sen ser jag på honom att han är trött och då kommer vi hem och han sover 2 timmar. Helt knäckt. 

Jaja, det var det för den här gången❤