Det som spär på nervositeten är ju att jag har samma "symtom" som jag hade sist innan jag opererades. Ett illamående emellanåt och magen som är ur fas. 

Vet jag ringde på vårdcentralen sist fick som råd att dricka vatten och äta fiberrikt. Tyvärr hjälpte ju inte det utan det var ju en 7×10 cm klump som låg och tryckte. Typ en tennisboll.

Sen är jag lite utav en hypokondriker ja, men direkt när det är något med kroppen är jag så rädd att dö. Det är barnen, sen man fick barn är man så rädd att man inte kommer få se dom växa upp. Får hjärtklappning av tanken att lämna dom. 

Så ja, håll tummarna för mig nu...

I fredags var jag hos Ida på tjejkväll, supermysigt att lämna hemmet en kväll. Vid 12 åkte kom jag hem och det var tillräckligt för mig😅

Och igår hade vi pizzakväll med Moa och Andrea och barnen. Var så roligt att se Bianca leka med en som är lika gammal som henne. Eller leka och leka. Dom är kanske lite försmå för det än, men dom fick någon slags kontakt. 

När barnen somnat och såg vi tv en stund och 22 låg jag i sängen och sov ända till 09 idag. Tack barnen för att ni inte vaknade tidigt. Tror vi alla behövde sova ut❤