Det här kanske inte varit det mest intressanta och bästa perioden i mitt liv, men förmodligen viktig.

Men såhär är ju livet ibland. Och jag accepterar det.

Vill dock meddela att jag börjar sakta men säkert komma på banan. Försöker säga nej, sätta stopp och hitta små, små stunder av återhämtning. För det går ju inte bara att låsa in sig och sova två dygn som småbarnsmamma😂 

Tänk vad skönt det skulle vara? Någon som bara kunde ta ens plats 48h och sen fick man bara göra..ingenting..

Barnen börjar bli så stora! Bianca är ju snart 1.5 år. En svettig ålder. Hon är snabb som tusan. Jag tänker att om 1,5 år till, när hon är 3. Då har den mest intensiva tiden lagt sig. Vi är snart där😂 

Förstå mig rätt, älskar barnen och allt som är precis nu!! Men det är händer ju emellanåt att man slänger en tanke på det som kommer sen och att det kommer bli lättare. Jag vet det. För vi har gjort det här förrut. Det kanske också är därför man kan njuta och inte blir så uppgiven när det är kaos. För man vet... this too shall pass... 

Och lilla Balder är snart 4 månader. Han bara...är. Så himla fin han är. Tack för att du når mitt stegmål på mobilen.