...och idag gick kidsen på sommarlov!
Tror det är välbehövligt, för energinivån sista tiden har varit lite sisådär för dom här damerna;)
Jag jobbar 2 veckor till och sen ansluter jag resten av familjen för lite semester. Det ska bli så skönt och jag ser verkligen framemot det.
Annars är det rätt bra. I tisdags hade jag tid hos kuratorn. När jag satt där i väntrummet började jag fundera om jag verkligen var i behov av att träffa någon? Är det inte bättre någon annan som är i mer behov får ta min tid?Hur ska jag börja samtalet när jag inte ens vet vad jag ska prata om?
Men allting löste sig så naturligt när jag väl kom in. Jag är tacksam över att jag har lätt för att prata utan att känna att jag skäms. Att jag vågar vara öppen. För det är ju lixom vitsen med det hela.
Vi har litegrann att jobba med och det ser jag på riktigt framemot! Har tidigare gått kbt och som jag förstod det så kommer vi även göra det delvis den här gången. Jag har utvecklat någon slags dödsångest som ligger och trycker. Jag är rädd för att dö, att någon annan ska dö. Katastroftankar.
När jag nu har lite mindre "motståndskraft" innebär det att jag suger åt mig ännu mer det som händer runtomkring mig. Det blir helt enkelt för mycket att hantera.
Ibland känns det här som ett misslyckande men försöker tänka åt andra hållet att jag är vettig och klok som faktiskt vågar och vill få hjälp och vägledning. Jag har märkt att jag också är väldigt intresserad av psykologi. Jag vet redan mycket men vet att jag kan lära mig mer. För det är just det de här kommer handla om, att få fler verktyg att använda under livets gång. Att bli lite mer motståndskraftig.
Jag tror någonstans att alla någon gång i livet behöver en liten knuff i rätt riktning igen. Det finns så bra och vettig hjälp att få om man bara är öppen för det.
Nu ska jag se något bra på tv och sedan ladda inför sista arbetsdagen innan midsommar! ❤
onsdag
Allmänt Kommentera...och idag gick kidsen på sommarlov!
Tror det är välbehövligt, för energinivån sista tiden har varit lite sisådär för dom här damerna;)
Jag jobbar 2 veckor till och sen ansluter jag resten av familjen för lite semester. Det ska bli så skönt och jag ser verkligen framemot det.
Annars är det rätt bra. I tisdags hade jag tid hos kuratorn. När jag satt där i väntrummet började jag fundera om jag verkligen var i behov av att träffa någon? Är det inte bättre någon annan som är i mer behov får ta min tid?Hur ska jag börja samtalet när jag inte ens vet vad jag ska prata om?
Men allting löste sig så naturligt när jag väl kom in. Jag är tacksam över att jag har lätt för att prata utan att känna att jag skäms. Att jag vågar vara öppen. För det är ju lixom vitsen med det hela.
Vi har litegrann att jobba med och det ser jag på riktigt framemot! Har tidigare gått kbt och som jag förstod det så kommer vi även göra det delvis den här gången. Jag har utvecklat någon slags dödsångest som ligger och trycker. Jag är rädd för att dö, att någon annan ska dö. Katastroftankar.
När jag nu har lite mindre "motståndskraft" innebär det att jag suger åt mig ännu mer det som händer runtomkring mig. Det blir helt enkelt för mycket att hantera.
Ibland känns det här som ett misslyckande men försöker tänka åt andra hållet att jag är vettig och klok som faktiskt vågar och vill få hjälp och vägledning. Jag har märkt att jag också är väldigt intresserad av psykologi. Jag vet redan mycket men vet att jag kan lära mig mer. För det är just det de här kommer handla om, att få fler verktyg att använda under livets gång. Att bli lite mer motståndskraftig.
Jag tror någonstans att alla någon gång i livet behöver en liten knuff i rätt riktning igen. Det finns så bra och vettig hjälp att få om man bara är öppen för det.
Nu ska jag se något bra på tv och sedan ladda inför sista arbetsdagen innan midsommar! ❤