Idag har det varit en riktig "komma ikapp" dag. Har ju jobbat hela veckan och kan inte begära när Johan är hemma med barnen att han ska hinna allt. Men nu är all tvätt fixad, jag har börjat packa, gå igenom saker inför resan, rensat iordning Belles rum. 
Vi åker ju till Grekland på Fredag och mitt i allt drog vi igång en renovering...Som dragit ut på tiden. Då det först tog lång tid innan vi fick tapeterna. Och sedan visade det sig det skickades fel tapter... Så det är lite rörigt här hemma. Jag gillar inte när det är rörigt och när jag känner jag ligger efter med saker. Men NU! Nu är jag i fas. Jag känner ett lugn. 











Vi hade det supermysigt i Vasa med Annie, Mattias och barnen. Rekommenderar att åka båten över. Barnen hade så kul att dom aldrig frågade när vi var framme! Vasa är en fint, men det är väldigt dyrt i Finnland. Det känns som nya Norge. Kronan är svag och det märkts när man ska dra visakortet. 
Men det var det värt. Det är semester när man får åka bort ett tag.  Man behöver inte åka långt och man behöver framförallt inte åka till Vasa. Men just det där miljöombytet är viktigt tror jag. 












Sen har mina resterande veckor bestått av häng i stugorna, häng med vänner, motorveckan. Nu laddar vi inför hösten.
Undra om man kommer bli redo? Då har vi två skolbarn!!
Och så jag, vad nu än som kommer hända.
Min jobbsituation är inte löst ännu. Det är ju bara veckor kvar innan vi stänger salongen. 
Minns inte riktigt vad jag skrev sist, men var ju på två intervjuer innan semestern. Ett jobb ville jag verkligen ha, men tyvärr var det inte min tur den här gången. Jag köper att det inte blev mitt. Har alldeles för lite erfarenhet i det yrket. Men jag blev så ledsen ändå. Tror inte bara det var jobbet i sig, utan det var en urladdning också. Jag har aldrig sökt jobb någonsin och hade ingen aning om att det är en känslomässig resa också. Ens identitet sitter ju delvis i sitt yrke och nu står jag här och inte vet vem jag är? Vad duger jag till?
Impostersyndrom deluxe!  Tänk om jag visste det när jag påbörjade det här. (Notera även att jag har min högkänslighet också🤣)
 Det andra jobbet kände jag inte var något för mig. Så nu har det blivit en paus under sommaren. Både pga att det inte kommer ut så mycket jobb under denna period (semestrar) och för att jag faktiskt ville ha semester från allt. 
Jag har valt det jag sökt med omsorg och jag kanske måste bredda mitt sökande nu. Det kanske inte blir som jag tänkt. Men allt löser sig. Det är så lite jag vet, men just DET vet jag❤️

lördag

Allmänt Kommentera
Idag har det varit en riktig "komma ikapp" dag. Har ju jobbat hela veckan och kan inte begära när Johan är hemma med barnen att han ska hinna allt. Men nu är all tvätt fixad, jag har börjat packa, gå igenom saker inför resan, rensat iordning Belles rum. 
Vi åker ju till Grekland på Fredag och mitt i allt drog vi igång en renovering...Som dragit ut på tiden. Då det först tog lång tid innan vi fick tapeterna. Och sedan visade det sig det skickades fel tapter... Så det är lite rörigt här hemma. Jag gillar inte när det är rörigt och när jag känner jag ligger efter med saker. Men NU! Nu är jag i fas. Jag känner ett lugn. 











Vi hade det supermysigt i Vasa med Annie, Mattias och barnen. Rekommenderar att åka båten över. Barnen hade så kul att dom aldrig frågade när vi var framme! Vasa är en fint, men det är väldigt dyrt i Finnland. Det känns som nya Norge. Kronan är svag och det märkts när man ska dra visakortet. 
Men det var det värt. Det är semester när man får åka bort ett tag.  Man behöver inte åka långt och man behöver framförallt inte åka till Vasa. Men just det där miljöombytet är viktigt tror jag. 












Sen har mina resterande veckor bestått av häng i stugorna, häng med vänner, motorveckan. Nu laddar vi inför hösten.
Undra om man kommer bli redo? Då har vi två skolbarn!!
Och så jag, vad nu än som kommer hända.
Min jobbsituation är inte löst ännu. Det är ju bara veckor kvar innan vi stänger salongen. 
Minns inte riktigt vad jag skrev sist, men var ju på två intervjuer innan semestern. Ett jobb ville jag verkligen ha, men tyvärr var det inte min tur den här gången. Jag köper att det inte blev mitt. Har alldeles för lite erfarenhet i det yrket. Men jag blev så ledsen ändå. Tror inte bara det var jobbet i sig, utan det var en urladdning också. Jag har aldrig sökt jobb någonsin och hade ingen aning om att det är en känslomässig resa också. Ens identitet sitter ju delvis i sitt yrke och nu står jag här och inte vet vem jag är? Vad duger jag till?
Impostersyndrom deluxe!  Tänk om jag visste det när jag påbörjade det här. (Notera även att jag har min högkänslighet också🤣)
 Det andra jobbet kände jag inte var något för mig. Så nu har det blivit en paus under sommaren. Både pga att det inte kommer ut så mycket jobb under denna period (semestrar) och för att jag faktiskt ville ha semester från allt. 
Jag har valt det jag sökt med omsorg och jag kanske måste bredda mitt sökande nu. Det kanske inte blir som jag tänkt. Men allt löser sig. Det är så lite jag vet, men just DET vet jag❤️