Vi är friska, har det bra och framförallt har vi varandra. Men den här delvisa isoleringen gör att jag helt klart märker det rubbar min balans. Känner absolut av det psykiskt. Och då tänker jag på dom som suttit isolerad, ensam och med oro för livet sen mars.Är övertygad om vi har en till pandemi, parallellt, psykisk ohälsa.

Är asjobbigt att inte kunna umgås med vänner och familj på ett normalt sett. Det strider mot människan natur. Jag går bara runt med dåligt samvete. Mot barnen som jag försöker ge en kul, spännande och givande vardag. (Nu vet jag innerst inne att barnen absolut inte har så höga krav, men det är ändå en känsla av otillräcklighet) 

Dåligt samvete mot mor och farföräldrar som inte får träffa sina barnbarn... dom växer ju så fort.. 

Nåväl, vi har haft fina dagar. Är extra nöjd just nu över att Johan är ledig en dag i veckan när jag är hemma med kidsen själv. Kunde inte blivit bättre. 

Vi pysslar mycket här hemma. Vi har testat ekotipsets porslinsdeg och krukmålning. 

Vi är ute väldigt mycket. Nu är isen äntligen spolad på forsdala så nu vill Elsie lära sig åka skridskor .

Våran sötnos som vi försöker få att äta lite mat. Men mammas tisse är bättre! 😅

Ja det var allt för idag. Nu ska jag och Johan dricka glögg och se lite serier. ❤