I helgen har vi firat våran minst tjej, 2 år! Herregud vad tiden har gått fort. Ibland fattar jag inte hur vi fixat småbarnsåren, so far? Extremt intensivt är det emellanåt. Men så kul också. 

Vi hade en mysig dag med strålande sol. 

Presenter och gott fika. 

Kalaset övergick sen till middag hemma, där Robin och hans fina Julia stannade och sovde över.

Johan lagade middag. Friterad kyckling, tryffelmajo och tomatsalsa med massa koriander. Det var så så gott.

Annars då? 

Känns som jag måste försöka hinna ikapp allt som händer när jag skriver så sällan😅 

Jag känner att jag är på en bra plats i livet.

Har tidigare varit så rädd att bli äldre, åldras. Men jag har sista tiden insett det varit ganska bra? Det har hänt mycket med mig sen jag fyllde 30. 

Jag är inte en annan människa. Men jag har känt att jag har låtit mig själv ta mer plats. Låtit min personlighet få ta mer plats. 

Förut har jag nog hållit igen lite. För ni vet ju hur det är, vad ska andra tycka?

Den får svälla ut precis som den vill nu.

Jag är ju en funderare av rang så det är nog typ ingen annan som reflekterat över det.

Men jag har märkt att min ångest sjunkit rejält. 

Och vill verkligen poängtera att det är ingen någonsin som försökt hålla igen mig eller kritisera. Utan det är bara jag själv.. 

Jag är ju inne i en tid där jag både kommer få kanske kritik eller uppleva känslan av att jag inte duger. Att få nej vid jobbansökningar tex. 

Jag har tänkt mycket på hur det kanske kommer kännas. Tänk om man lixom söker 10 jobb och får nej på alla. Nog tror oduglighetskänslan kommer fram. Och det känns lite läskigt. Men det handlar inte om att jag är dålig, det är bara att någon annan är lite bättre❤️ 

Och det känns mer än okej. 

Nu ska jag slå på tvn och som alltid andas ut en stund vid en serie. Just nu ser vi Clark på Netflix. Den får 4/5 av mig.