Höstens sluttamp känns ibland som ett vakuum. Det är mörkt och grått och alla fina färger har försvunnit. Allt står bara stilla.. tills snön faller och barnen på Guldvägen 5 river ut pulkor, madrasser och fjolårets trasiga vantar för att bege sig ut efter middagen och premiäråker i backen som knappt är snötäckt. Älskar första snön och vinter.. tills man att den nästan är för lång och våren väldigt borta!

Men vardagen rullar och fredagar är aldrig lika långt borta. Tycker veckorna går så ruskigt fort nu...Jag stiger upp innan klockan 06 på morgonen för att hinna promenad promenera med Balder och sedan iväg på jobbet klockan 07. Där går allt i ett. Hem, laga mat, kasta in en tvätt, skjutsa barn på aktiviteter, barn ska duschas, ge fika, läggas i sängen, hänga upp tvätten, lägga fram allt som behövs för morgondagen, promenad igen med hund, duscha och sen är klockan 21 och det tar inte många minuter innan jag somnat framför tvn i sängen. Har jag berättat att Johan också tagit på sig tränar uppdrag för ett hockeylag?  Ibland känns det som man aldrig hinner tänka en tanke klart, aldrig ta ett riktigt andetag. Men det är väl det här som är livet❤️ 

Och jag gillar det på något vis. 

Tror det är extremt viktigt med micropauser. Och stänga av vissa stunder och sen inse att det faktiskt inte är hela världen att allt blir gjort. Det kommer alltid en morgondag. Alltid.