Tränade lika mycket som innan. Även om jag började känna mig less. Ja, jag va nog rätt less, på gymmet iaf. Det började gå sämre och motivationen var inte på topp. Såhär i efterhand vore det nog smart av mig att ta en paus.

Nu har jag faktiskt börjat sakna att röra på mig ordentligt. Att få bara sticka ut och springa. Löpningen saknar jag mest. Inte gymmet. Men samtidigt känner jag ingen stress inför att börja träna. Jag kommer hinna träna hela mitt liv. Men jag hoppas jag ha återhämtat till sommaren. Så jag kaaaanske få springa en liten tur iaf.

Här är en bild på mig och min nyfunna vän Lisa. 

Är så roligt när man får lära känna nya människor. Som man klickar med. Senaste åren har jag blivit mer och mer nogrann med vilka människor jag vill ha i mitt liv. Lisa har blivit en av dom som jag vill ha där .

Det här är från våran gamla lägenheten. Kan sakna den ibland. Då den va himla mysig. Men är glad vi bestämde oss för att flytta. Funkar inte att bo med ett spädbarn tre trappor upp. Utan hiss. 

April Den här dagen/kvällen var himla kul. (Sry för taskig panoramabild. Hon med kameran hade kanske nån liten promille i sig)

Vi och massa kompisar våldgästade mina föräldrar i stugan. Älskar dom för det. För att det aldrig  är några problem. Sådana förädrar ska vi också vara.

Här är en bild på mig och Berra när vi crashat svärföräldrarnas hus. I april var vi tvungen att flytta från vårat hem då hyresvärden skulle renovera toaletten. Ett projekt som tog längre än planerat. Jag ha inte bara underbara förädrar, utan även svärföräldrar som lät oss bli  inneboende på obestämd tid. 

8 juni för att vara exakt. Så sjuk känsla att de gå inte beskriva för en som inte vet. 

Längtat efter detta i ett år. Ja. Så länge. 

Eftersom min menscykel är oregelbunden så är det betydligt svårare att pricka in rätt dag. 

Att bli med barn handlar jävligt mycket om timing. Inte om ett missat p-piller. Typ. 

Det var iaf underbart, läskigt , fantastiskt, oroligt. tusen känslor på en och samma gång.

♡