Min första tanke var "gud va kul, men jag kan nog inte fara, vi har ju en bebis". En tanke som jag egentligen inte må dåligt över. Eller känner någon sorg över. Utan det var mest ett konstanterande. (Min bebis är inget hinder i mitt liv utan snarare världens bästa och största tillgång i livet.) 

Men efter en snabb räkning insåg jag att Belle skulle vara 6 månader vid den tidpunkten. Vid 6 månader börjar dom äta lite annat än bröstmjölk. Det skulle alltså rent praktiskt funka att lämna bort henne några timmar. Hon äter flaska och jag kan ju även pumpa ur mjölk utan problem (om hon nu mot förmodan inte skulle vilja äta något annat). Dessutom har vi några som mer än gärna skulle kunna vara barnvakter. 

Så ja, det skulle absolut funka ! 

Det som sätter käppar i hjulet är det psykiska biten.  Varför får jag dåligt samvete över tanken att jag lämna bort mitt barn en kväll? Varför känner jag mig som en sämre mamma bara för att jag vill gå på en fest och ha lite kul några timmar? Är jag en sämre mamma ? 

Hon ska ju få vara hos människor som älskar henne lika mycket som mig. 

Jag skulle aldrig ifrågasätta eller tycka det vore märkligt om någon annan mamma ville lämna sin 6månaders hos hens mormor för att gå på en fest. Skulle inte tycka hon vore en dålig mamma. Skulle inte ifrågasätta hennes förmåga att ta hand om hennes barn. Utan skulle nog mer tänka (och säga) : " Men vad roligt, det är du värd! Hoppas du får en rolig kväll". 

Det enda utesluter väl inte det andra. Jag älskar inte mitt barn mindre bara för att jag vill gå på en fest.

Detta skriver jag mest för min egen skull. Bara för att få se det ur ett annat perspektiv. Bara för att kanske få mindre dåligt samvete.

Ska jag ens ha dåligt samvete? 

Visste inte att sånt här kunde bli sånt dilemma när man blev mamma haha.