Men det går ju inte att komma undan. Det är bara att åka med i tåget och 30skylten närmar sig vare sig jag vill eller inte.
Samtidigt vill jag inte bli yngre hellre. Skulle inte vilja vara 20 igen. Det har ju hänt så mycket på dessa 10 år från 20.
Jag träffade Johan när jag var 20, blev klar med utbildningen när jag var 24, blev gravid och köpte hus när jag var 25, blev egen företagare när jag var 27 och samma år gravid igen. Och nu snart Fru! Det är ju är ju stora bedrifter innan under mina år som 20-någonting.
Jag kan med andra ord med lätthet rulla in på 30 med vettiga grejer i bagaget.
Jag märker också hur mycket man förändras som person för varje år som går. Det är stor skillnad på vara 20 och 30. Det händer mycket med en under dessa 10 år.
Låt mig punkta upp:
1. Man blir tryggare i sig själv. Står stadigare. Jag märker att jag mer och mer fattar beslut efter vad JAG vill och inte vad jag tror omgivningen förväntar sig.
2. Med andra ord bryr man sig mindre om vad andra tycker och tänker. Det har suddas ut.
3. Jag bryr mig också mindre om vad andra tycker om andra. Jag har mer förståelse för att ett mynt har två sidor. Att jag inte kan dömma efter vad någon annan säger. Att jag alltid vill bilda mig en egen uppfattning. Man har väl helt enkelt mer förståelse för människan i sig. Är med ödmjuk inför det faktum att ingen är perfekt och alla kan göra fel.
4. Små saker förblir små saker. Jag tror att ju yngre man är ju mer blåser man upp små petitesser. Man lever mer i sin egna bubbla där man tror hela världen kretsar kring en själv. Typ som en 3åring;) Nu vet jag bättre. Jag är inte världens mittpunkt. Och det är jävligt skönt.
5. Man har mer packat i ryggsäcken. Mer erfarenheter som gör att man klarar sig bättre när det blåser lite. Man vet också att det är övergående.
6. Jag har mycket lättare att sålla bort saker jag inte vill göra. Har lättare att säga nej. Jag märker ju i vilket snabbt tempo tiden går och därför vill jag verkligen lägga min tid och energi på det som är tillfredsställande. Inte sånt som ger mig en klump i magen.
7. Jag vågar vara glad och glida med i medvind. Det gjorde jag inte förut. Var mer ängslig och oroade mig ofta inför nästa steg, vad nu det kunde vara. Låg alltid steget före istället vara där jag var. I nuet.
8. Man kan helt enkelt rycka upp axlarna och tänka, äsch det där va väl inte så farligt. Nästa gång gör jag på ett annat vis.
När jag ser det såhär så har jag ju inget att oroa mig över. Jag har kanske äntligen blivit mitt bästa jag. Nästan så jag redan börjar bli lite nyfiken på hur den här listan kommer se ut när jag närma mig 40. Men en sak i taget;)
Tror livet efter 30 kommer vara rätt chill. Det mesta är ju ordnat, som familj, jobb, hem och allt det där man har drömt om ska inträffa när man blir "vuxen".
Men vad vet jag, har ju fortfarande bara levt i 29 år än så länge;)
