När man levt i cirka 30 år, så har jag ju lärt mig lite utav hur jag funkar. Livet går ju i perioder, cykler. Och nu när man är lite äldre så vet jag det inte är någon fara på taket om man har en mer trött/lat period. Den går ju över. Man ska inte få panik och undra vad tusan som händer. Det gäller dock att lyssna på kroppen men kanske inte överanalysera. Som jag sa, det bara att konstatera.
Brukar också tänka så här, om jag tex känner mig trött, ledsen, irriterad osv. Kan jag inte inom 10 sekunder komma på orsaken, då lämnar jag det.
Oftast kommer man ju på varför det känns som det känns. TYP att man är irriterad för att någon sagt något olämpligt, ledsen för att man någon gjort en besviken, ångest för att man råkade göra något man inte tänkte igenom.
Men vet jag inte varför jag är ledsen inom 10 sekunder, då lämnar jag det. Accepterar att jag känner som jag känner naturligtvis. men sen PUNKT.
Nu blev det en lång text om trötthet. Jag är bara trött och det går över.
Vi har iaf haft en lugn och lat helg. Vårat hem börjar se ut som ett bombnedslag. Ingen orkar plocka, sortera och organisera. Snart ska ju allt ner i lådor... Varför blir det så varje gång man ska flytta? Man tappar helt suget att ens plocka ur diskmaskinen... fast det har ändå aldrig varit min favorit aktivitet;)
skriven
Tror det blir så för att det känns övermäktigt! Man vet inte var man ska börja eller sluta 😅 Våran flytt blev inte alls så organiserad som jag hade målat upp i mitt huvud, men flyttade gjorde vi ju hur som. Min poäng är att allt löser sig, även om det inte sker exakt som man tänkt! ❤️