Den kvällen började jag känna lite mensvärk. Inte sådär så det gjorde ont men en mer molande känsla i magen och ryggen. Tänkte inte så mycket på det så gick och la mig och somnade lika fort som alltid. Vaknade titt som tätt av ryggont och ont i magen. Johan har berättat att han hörde mig ligga och "gny" och "ojjade" mig. 

Vaknade på onsdagsmorgon och då kändes allt som vanligt. Barnen for på förskolan, Johan på jobbet. Jag grejade på här hemma,  satt och pratade med grannarna här ute. 

Kände någon värk någon gång nu och då. Kanske någon gång i timmen. Ibland med ännu längre mellanrum. Det gjorde inte sådär svinigt ont utan det var mer bara som att kroppen började förbereda sig.

Efter johan slutat och hämtat barnen blev vi bjudna på middag hos Kicki och Svante. 

Vi nattade barnen på kvällen och la oss i soffan. 

När vi skulle gå och lägga oss vid 22 så började det göra ont. Nu hade värkarna ändrat karaktär. Men ändå inte så pass ont att det inte gick att hantera. Det kom också tätare men inte tillräckligt tätt. Jag sa till Johan att jag lägger mig i soffan inatt så är då iaf du utvilad imorogn ifall det är dags.

Jag sovde inte mycket den natten. Varje gång jag hade lyckas slumra till kom det en värk. Det var fortfarande väldigt oregelbundet och enligt mig för långt emellan. Det blev aldrig tätare än såhär.  Och det gjorde aldrig sådär vidrigt ont som jag minns det.  06 vaknade Johan och vi ringde till BB för att jag kände jag behövde få en sovdos. Var väldigt trött efter en natt med så lite sömn. Tyvärr var BB fullt och vi skulle höra av oss vid 11-12 igen. 

Jahapp, då var det bara att kämpa vidare här hemma. 

Jag tappade upp ett bad och i samma veva vaknade barnen. Vi bestämde oss för att be någon hämta dem. Jag märkte  på barnen dom tyckte det va olustigt att se mig såhär. 

När jag satt i badet hade Johan tydligen klockat mina värkar och ringt förlossningen igen. Det var nu bara 3-5 minuter emellan dem och nu började det kännas ordentligt. Så ordentligt att jag naturligtvis började gråta😅

Vid 07.00 rullade vi mot BB och jag fick gå in själv. Fick komma till ett förlossningsrum och efter en stund fick jag göra en undersökning.

Öppen 5 cm och tappen helt utplånad! Nu var det dags att föda barn. Jag ringde till Johan som nu var välkommen upp på förlossningen. Nu var klockan 8.00.

Bestämde där och då att jag inte ville ha Eda eller någon annan smärtlindring. Eftersom det var hög tid att ta det beslutet då. 

Nu var det ju "bara" 5 cm kvar. Det fixar jag. 

Så med lustgas och pilatesboll kämpade jag vidare. Och nu gjorde det precis sådär ont som jag minns det. Värkarna avlöste varandra utan paus. Dom kom tre och tre hela tiden. Sen en kort paus. Det var brutalt. 

Fanns ingen paus att äta eller dricka. Samtidigt var det på något vis skönt att kroppen jobbade så fort.

Vi hade en helt underbar barnmorskestudent på vårat rum hela tiden och vi försökte gissa vilket klockslag bebisen skulle vara ute.

11! Då kommer hon. Det visste jag. 

Klockan blev 11 men ingen bebis bara en mor som började tappa krafterna.

Klockan närmade sig 12 och barnmorskan föreslog att jag skulle lägga mig ner i sängen en stund, efter att ha stått upp och försökt med gravitationen gunga ut bebisen 😅

Så..(enligt mig journal) 11.55 känner jag krystvärkar i samma veva som jag får hjälp att lägga mig i sängen. 11.58 börjar jag krysta och 12.02 har jag min älskade bebis i min famn❤ Född i vecka 39+0❤

Det gick så himla fort på slutet. Jag hann inte riktigt med att bebisen var ute. För jag frågade Johan, trots att jag hörde bebiskrik, om bebisen kommit ut? 

Jepp hon var ute ❤

Jag ger den här förlossningen högsta betyg.

Kände mig så trygg och mycket tackvare av att vi fick ha våran barnmorskestudent hos oss hela tiden. Bebisen kom ut frisk och välmående och jag klarade mig utan en enda skråma. Kände aldrig någon panik.

Tack livet❤