Efter förlossningen slutade jag inte blöda. Jag förstod nog inte allvaret där och då. Men jag tappade för mycket blod och det känns! Jag känner mig helt matt. Aldrig känt den här känslan. Yr och allt går i slowmotion. Måste vila mellan varenda liten grej jag utför. Enligt läkaren får jag nog räkna med att känna så här ett par veckor till. 

Dessutom är jag inne på dag 3 med feber. Den kommer i vågor och ena timmen har jag över 39 grader. Barnmorskan tror jag fått mjölkstas och det i sin tur gör att amningen inte känns bra. Det gör så jäkla ont även om jag upplever det börjar gå åt rätt håll nu...

Men känner mig lite snuvad på den här bebisbubblan jag såå sett framemot. 

Johan är såklart hemma för jag hade aldrig orkat ta hand om 3 barn själv just nu. 

Får såklart dåligt samvete. 

Har tänkt mycket på VI dom senaste dagarna.

Det är när det är som jävligast man får ett kvitto på varför man valt varandra. 

Igår em när febern steg tog han hand om tre barn, sin fru och hemmet. Dessutom påbörjade han mitt efterlängtade trädgårdsland. Det är ju så självklart egentligen och det är ju SÅ det ska vara..men kommer aldrig ta han förgivet❤

Han är den bästa jag vet.