Trodde dom skulle bli besviken men tror dom tycker det är ganska skönt att vara hemma.

Går rätt så bra att vara hemma tillsammans med alla tre. Men vissa situationer är kaos och jag bryter ibland ihop. 

Vi träffar inte våra föräldrar längre.

Och barnen (om dom är frisk) får bara leka med grannarna utomhus. Vilket resulterade i att Belle var ute från 10-19 igår.

En skruvad vardag men är förvånad hur lätt barnen har anpassat sig. 

Vi försöker vara ute mycket och har jag tur kan jag träffa någon att prata med. Jag känner mig ganska isolerad, men så länge vi är friska så får är jag nöjd. 

Tänk den dagen allt blir som vanligt? Om det blir det? 

Men man måste försöka vara positiv!

Tänk vad mycket tid vi får tillsammans. Bara  vi. Kommer aldrig ångra tiden med mina barn. Och det är en liten tröst när allt känns hopplöst😅